AGFO:s Lovisa Madås om hur pågående kris flyttar fram fokus på lokalproducerad mat.
Den här spaningen publicerades först i vårt nyhetsbrev AGFO weekly, signa upp dig här
I början av januari hade jag läst klart romanen Som pesten av danska författaren Hanne-Vibeke Holst. 800 sidor om en muterad svin/fågel-influensapandemin. Vid samma tid började vi även planera vårens AGFO Talks, vår populära eventserie. Vi enades om att vid något tillfälle ha fokus på en av de största trenderna: lokalproducerad mat.
Det här känns som en evighet sedan – fast det nästan var igår. Idag står vi mitt i en kris där hela vårt system som vi känner det förändras; dag för dag, timme för timme. Allt och alla påverkas.
Det här känns som en evighet sedan – fast det nästan var igår.
Företagare och entreprenörer ser sina intäkter mer eller mindre försvinna över en natt, konsumenter hamstrar livsmedel samtidigt som pressen på livsmedelssektorn ökar. Branschorganisationerna vill att företag i livsmedelskedjan, från primärproduktion till handel, ska klassas som samhällsviktig verksamhet. ”Livsmedel är, precis som sjukvård, någonting som alltid måste fungera”, sade landsbygdsminister Jennie Nilsson i veckan och öppnar nu upp för att livsmedelsproducenter skall få särskilt stöd. Fler och fler inser – stundtals yrvaket – att få län i Sverige kan klara sin livsmedelsförsörjning under särskilt lång tid.
