Digitaliseringen av maten är inte bara en fråga om teknik, utan om också en fråga om kontroll över data och därmed kunskap. I slutändan handlar det om vem som ska ha makten över maten – du eller någon annan?
På världsutställningen i Milano för fyra år sedan visade Coop upp sin framtidsbutik där digitala pekskärmar gav omfattande information om matvarorna. Förutom innehållsförteckning, kalorier och näringsämnen, informerades också om ursprung, transport, miljöpåverkan och mycket mera. Demonstrationsbutiken visade en bråkdel av hur stora möjligheterna är att göra livsmedelsproduktionen mycket mer transparent än i dag.
Hur mycket soja åt kycklingen som blev filé och var och hur odlades sojan? Hur mycket växtskyddsmedel användes till apelsinerna som pressades till juice och hur var arbetsförhållandena för de lantarbetare som plockade frukterna? Kanske vill kunderna själva titta på webbkameror från apelsinfälten eller kycklingstallen för att lära sig ännu mera?
”Ett sätt för företagen att friskriva sig från ansvaret”
Allt detta är möjligt redan i dag, men när digitaliseringen tränger allt djupare in i maten blir det troligen ännu enklare att öka transparensen, även när livsmedelsföretagen byter leverantörer i allt snabbare takt. Men bara för att något är tekniskt möjligt, är det inte säkert att det verkligen blir så. Det är
