Mer effektivt, resurssnålare genom återanvändning av vatten och mindre tärande på miljön än den traditionella motsvarigheten. Hur går det egentligen för den landbaserad fiskodlingen? Det undrar AGFO-Maria i veckans spaning.
Den här spaningen publicerades först i vårt nyhetsbrev AGFO Weekly, signa upp dig här
70 procent av jordens yta täcks av vatten, men trots det kommer bara en bråkdel av allt protein som äts världen över från sjömat. Eftersom fiskevattnen redan är hårt ansatta är det ingen långsiktig lösning att öka andelen vildfångad fisk, men kanske kan ett hållbart vattenbruk hjälpa till. Forskningsinstitutet RISE tittar på smarta sätt att producera i framtiden, för att kunna mätta den växande befolkningen.
På senare tid har det dykt upp flera reflektioner om landbaserad fisk i mitt flöde, ett ämne som är spännande men inte okomplicerat. I ett debattinlägg riktar Helena Allard, hållbarhetschef hos Svenskt Sigill, kritik mot att flera odlingssystem är mycket energikrävande, med vattenpumpar och liknande tillbehör, och att det därför bör vara krav på att energin som används är förnybar.
”Jag vill att fisk automatiskt ska räknas som en produktionsdjur, på samma sätt som kor och grisar. Men debatten har varit lite för ensidig. Vi har bara tittat på det positiva med de landbaserade odlingarna och det negativa med kassodlingarna. Alla medaljer har två sidor.” Det säger Anders Kiessling, professor vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, och en av de ledande experterna
