För ett år sedan undersökte vi det svenska proteinskiftet. Vi ville ta reda på om svenska baljväxter kunde förse oss med råvaran till vego-alternativen. Svaret då? Nej, faktiskt inte. Men nu, ett år senare, har saker börjat hända.
Den här spaningen publicerades först i vårt nyhetsbrev AGFO weekly, signa upp dig gratis här
Förra året kunde vi konstatera att livsmedelsindustrin inte kan säkra tillräckliga volymer till rätt kvalitet av svenskodlade baljväxter. Det saknas även anläggningar i Sverige som förädlar baljväxter till proteinmjöl. Dessutom får svenska bönder i regel dåligt betalt för baljväxter och risken för skadeangrepp och frost gör affären osäker för lantbrukaren som står med hela risken.
I den svenska livsmedelsstrategin som antogs för två år sedan ges växtförädling – som är en viktig grundförutsättning – stora resurser. Nu, i år har bland annat ett projekt på åkerböna för humankonsumtion och foder startat. SLU-forskaren Åsa Grimberg berättar att det inte har skett någon växtförädling på åkerböna sedan 1990-talet. Det betyder att de sorter som odlats i Sverige sedan dess saknar anpassning till nya former av sjukdomsangrepp, ett förändrat klimat och inte minst till livsmedelsindustrins krav på en viss kvalitet.
”Synen på kvalitet är en utmaning.”
Kvalitet som en viktig fråga lyfter även livsmedelsexperten Jesper Lindström fram. Han har i ett projekt konstaterat att lantbrukares och livsmedelsindustrins syn på kvalitet är diametralt
