AGFO:s Pontus Gustafsson omvärderar vad han lärt sig om ekonomiska modeller.
Den här spaningen publicerades först i vårt nyhetsbrev AGFO weekly, signa upp dig här
När jag pluggade ekonomi på Harvard och Handelshögskolan fick jag lära mig om diverse modeller och teorier. Då hade min enda kontakt med de gröna näringarna varit det potatisland som jag hade ihop med min mormor som barn och korta studiebesök hos företag som DeLaval. Min bild av jordbruksbranschen var att den var hopplöst icke-digitaliserad med låg innovationstakt – och bestod av äldre, buttra män.
Efter att själv ha varit aktiv i branschen ett tag har ett stort antal av mina förutfattade meningar krossats. Det är många ekonomiska modeller och teorier som jag märkt inte går att applicera på de gröna näringarna.
Branschen må bestå av en stor andel äldre män (som i vissa fall har en bister uppsyn), men framtidstilltron är generellt hög. Bedömningen av vad som är innovation tror jag ofta är felaktig. Innovation måste inte innebära en ny, cool app utan kan också handla om nya affärsmodeller, som FAO skriver om. Nya intäktsmodeller kopplade till kolinagring är ett sådant spännande exempel. Är du nyfiken på det rekommenderar jag senaste AGFO Talk.
Löneuttag är inte alltid marknadsmässiga
De rationella ekonomiskt nyttomaximerande besluten får i många fall göra plats för beslut med mindre konkreta konsekvenser
