Empati och matsystemets problem är tätt sammanlänkade. Varför, berättar veckans gästspanare Kristofer Lund.
Naturen, vilken grej! Ett frö, lite jord, lite hönsskit, några veckor och sedan fänkålen som du ser på bilden. Jag är en hyfsad men ändå amatörmässig hemmaodlare. Gissa hur stolt och nöjd jag känner mig när jag står med ett halvt kilo perfekt fänkål i handen?!
Förutsättningarna för fänkål att trivas i Sverige finns uppenbarligen. Men, det märks inte nämnvärt på lokala matbutikens hyllor. Här trängs svenska grönsaker med bleka, vissna, övermogna eller undermogna grönsaker som rest från Nederländerna, Spanien eller runt halva jordklotet.
Det känns snett.
Varför är det så? Varför är inte butikerna proppfulla med nyskördade lokalproducerade grönsaker!? Och vad är egentligen problemet med att fänkålen kommer från Italien?
Det industriella matsystemet bygger till stor del på att överbrygga fysiskt avstånd. Framväxten av järnvägen fraktade fisk till inlandet. Kyltransport och förvaring tömde städerna på mjölkkor (och mjölkbönder). En följd av utvecklingen blev specialisering – som lantbrukare producerar man inte längre mat för sin familj och närområde utan för en konsument man aldrig sett eller träffat.
”Vår tendens att söka just enkla lösningar på komplexa problem är en starkt bidragande orsak till klimatkrisen.”
Det fysiska avståndet till platsen där maten produceras förstärker den instrumentella synen på naturen som en
